Islandshästens historia

Islandshästen är visserligen inte högre än en ponny, men räknas faktiskt som en häst.
Mankhöjden är ca 125 - 145 cm, det är en seg och uthållig hästras som avlats fram på Island under
900-talet och har sitt ursprung från de hästraser som på den tiden fanns i Europa och Asien.
Flerparten av dessa raser behärskade även gångarterna tölt och passgång.
Vilket är något som avlats bort på de flesta moderna hästraser.
När Vikingarna från Norge och Shetlandsöarna kom för att bosätta sig på Island
så hade de med sig sina bästa hästar in i landet och många av dem släpptes ut
på lösdrift uppe bland bergen. Hästarna kom så att beblanda sig och en ny ras skapades - Islandshästen!

På Island finns en av världens sista levande hästkulturer.
I den gamla asatron var hästen helig och stod i förbund med gudarna.
Speciellt utvalda hästar offrades under omfattande ceremonier
till de gamla gudarna. Hästens betydelse som fruktbarhetssymbol och som symbol för tankens
flykt och frihet återfinns även i de äldsta av våra kända kulturer på jorden.
Islandshästen omnämns ofta i de isländska sagorna där den spelar en viktig roll i vikingarnas stridståg.
En god häst värderades högt och den fallna ryttaren kunde rentav begravas bredvid sin häst i en hjältegrav.
Islänningarna var även helt beroende av sina hästar som transportmedel. För att ta sig fram i det
karga väglösa landskapet krävdes en häst som var säker på foten och det är islandshästen.

Ända in på 1900-talet transporterades varor och post med hjälp
av klöjvehästar som tog sig fram över fjäll och glaciärer, genom lavafält,
djupa dalar och simmade över älvar och klättrade genom steniga bergspass.
Vägnätet blev inte ordentligt utbyggt förrän efter andra världskriget.

Idag är hästbeståndet på Island större än någonsin med närmare 100.000 i detta
lilla land som endast har ca 250.000 invånare.
På Island finns flera stora hästorganisationer för såväl fritidsryttare som
professionella tränare och uppfödare. Runt om i landet arrangeras årligen premieringar och tävlingar.
Den mest kända tävlingen är den som hålls vars fjärde år och kallas Landsmot
Varje år exporteras ca 4.000 hästar, varav ca 500 till Sverige och tusentals
islänningar lever på att arbeta med hästar. Förutom att hästarna exporteras till andra länder,
så lever man även på köttet av hästarna.

På många bondgårdar finns flockar med mellan 200 och 300 hästar.
De går ute året om och utfodras särskilt under vintern.
När hästarna rids in och tränas hålls de på stall.
Hästarna är registrerade i stamböcker, numera på data.
Det finns sidor på Internet där man kan söka stamtavlan på sin Islandshäst.
Ett exempel är databasen Hestur som numera är gratis att gå med i.
Redan de gamla vikingarna uppskattade goda ridhästar och det finns dokument bevarade
som visar att man lade stor vikt vid avelsarbetet redan under 1000-talet.

I Europa inleddes intresset för Islandshästen redan på 60-talet.
De första Islandshästarna kom till Sverige redan under slutet på 1800-talet, men
det var inte för än på 1960-talet som den började importeras i större skalor.
Då var det ingen som riktigt visste hur gångarterna skulle ridas & de flesta hästarna var mer vilda än tama.

I Sverige bildades Svenska Islandshästföreningen 1975 och har idag ca 6 000 medlemmar.
Det finns uppskattningsvis 12 300 islandshästar i Sverige idag och de ökar ständigt i antal.

Det finns en stor efterfrågan på små, robusta
ridhästar för vuxna med bra lynne och mycket motor och de extra gångarterna fascinerar både
rutinerade och nya ryttare världen över.
Inom rasen finns dock alla typer av individer. En del islandshästar är mycket heta och villiga,
en del är spända och andra mycket egensinniga. Detta kräver en van ryttare och en skicklig tränare.
Men många islandshästar är lätta att rida även för ovana människor, som söker sig till de många
turridningsföretag som vuxit upp bå

de på Island och i Sverige och övriga världen. källa:icelandichorse.dk

 

 

Copyright Mariana-08